Snöpuls
är bättre än ishalka. Okej låt vara att det är tyngre och springa i men risken för olyckor är betydligt lägre. Vaknade tidigt för att vara lördagsmorgon och passade på att njuta av frisk luft i en timme. Mötte en del andra morgonpigga personer, men inga som var lika galen som en annan och sprang. Nej merparten av de övriga höll till i traktorer och försökte få undan snön :-)
Ännu
ett halkpass, dock något bättre än häromdagen. Idag klarade jag mig från att syna marken! Underlaget måste varit något bättre då tiden var betydligt bättre, dock inga höjdare ändå. Men underlag och blodgivning kan väl vara hyfsad orsak.
Men nu blir det bättre o bättre dag för dag :-)
Skridsko
hade nog varit lämpligare än löparskor på morgonens milrunda. Efter helgens blidväder hade temperaturen sjunkit mot -10, och som inte det var nog hade det bestämt sig för att blåsa också. Men skam den som ger sig, försökte ta det så försiktigt som det bara gick, svart is, synlig is och snö som pånytt hade frusit. Med andra ord hyfsat dåligt underlag. Trots försiktigheten så lyckades jag med bedriften att gå omkull en gång.
Börjar misstänka att största risken o dratta omkull är då man skiftar löpriktning eller mellan olika vägar/stigar, det är där underlaget är absolut sämst.
Fallet var "kontrollerat" eller kanske det var ren tur men hur som helst så blev det inga blessyrer.
Runt tog jag mig men satte någon form av rekord i långsamlöpning. Knappt 61 minuter på milen. Hyfsat svårt och förstå hur det för drygt 3 månader sedan gick 30% snabbare. Hur som helst så när så om 3 månader till bör formen vara på väg. Eller?
Segertåget fortsätter
ja inte för mig men väl för mitt kära Rögle! idag lyssnade jag på ännu en segermatch under tiden som det avverkades knappt 23 km på motionscykeln. Denna normalt riktigt tråkiga motionsform blev till ett sant nöje och tiden flöt på och vips var de 45 minuterna avklarade!
Slask
blir det när vi den senaste veckan kunnat lägga decimeter efter decimeter i snötäcket och det sedan vips på traditionellt skånskt vis vänder och kryper över noll graders sträcket. Är bara så värdelöst, först all denna underbart vackra snön, tycker om vintern, men när det blir som det ofta är här så är det tråkigt.
Dagens pass flöt om uttrycket tillåts i sammanhanget på längs cykelstigar som iof var plogade men där smätsnö gjorde det kallt och blött om fötterna.
Usch för dylika pass, hoppas det blir riktig vinter illa kvickt och den kan hålla i sig framöver, inte tre månader med ömsom kallt och snö och vips tö. Går fetbort.
Just det, en mil blev det innan fötterna gav upp och ville in i värmen.
Nysnö
som täckte skorna, kunde inte stoppa oss idag. Skall nog tacka Daniel för att jag tog mig i kragen och gav mig ut idag. Var nog han som var den drivande för att vi skulle ge oss ut idag. Blev av naturliga skäl inte några intervaller idag, men tror nog att pulsandet i nysnön var lika givande :-)
10 km i ett riktigt lågt tempo, men vad gör väl det om 100 år?
Så vackert det är med vintern, en fröjd för skälen att ge sig ut och njuta av den vackra naturen.
Till på köpet så hade de varit duktiga och skotta på gamla regementsområdet så pass bra att snön blev hårt packad, och gissa vad, jodå halt blev det - och undertecknad lyckades med en vurpa dessbättre utan några följder!
Friskt
och härligt var tisdagens milpass. Sju grader kallt och packad snö som underlag, riktigt härligt väder för en löptur. Naturligtvis gick det inte att köra någon speciell kvalitetsträning men väl ett pulsande och njutfullt pass! Att glida fram över den gnistrande och stundtals knakande snön var riktigt härligt.
Motionscykeln
används inte för ofta, men när vädret ställer till det så är den bra att ha. Söndag eftermiddag var en sådan dag, mängder av snö och dessutom så ensam hemma med sonen. Så det fick bli en "familje" e.m framför webtv. Grabben i sin lilla fåtölj och jag på cykeln. 45 minuter senare var nästan djuprogrammet slut, tur vi har gemensamma favoriter :-)
Vinterträningen
har börjat! Nu är förkylning över och jag tar nya tag. Två pass har de varit hittils denna vecka, ett kallt och rått milpass i tisdags morse och idag ett snabbare pass om totalt 11 km.
Snittade 4.43 min/km innan jag avslutade med 1,5 km nerjogg.
Så så härligt vinterlandskap att kuta runt i, vacker värre och helt klart värt de svårigheter som uppstår med intervall träningen.
Tid igen
jaha hösten har forsatt bestått av förkylning, när jag trodde att förkylningstendenserna var på väg bort, så bröt den då äntligen ut. Efter typ 2 månader med bara tendenser så kom äntligen förkylningen.
Så nu har jag hållit mig totalt borta från träning de senaste 15 dagarna, mest för att vara på säkra sidan och idag var det så tid att återuppta löpningen.
Ett varv på milslingan och det kändes förhållandevis bra, förmodar att jag i morgon sitter med träningsvärk, men det är det helt klart värt!
Än så länge
har veckan bjudit på två löppass, både i positiv riktning. Det börjar kännas lättare, samt även så börjar pulsen ta sig neråt på passen. I måndags blev det 10 km i och runt Eskilstuna medan torsdagen viktes åt intervaller på hemmaplan. 6 st á 1000 m. Farten var det sisådär med 4,30/km men om några veckor så då.....
Kämpar på
i spåren och den fysiska o mentala uppförsbacken, även om den börjar plan ut. Försök att se det positiva i allt och dagens positiva är väl då att jag var någon sekund snabbare på dagens 5 km distans runda, med samma bpm som förra veckan. Så nu återstår det "endast" ca. 50 s/km innan jag är tillbaka i gammalt gott slag.
Fy vad jag låter negativ, är egentligen inte så, ser ganska positivt på det, har ju haft årets lugna månad nu och kan redan nu i små steg börja förbereda nästa år och detta med två månader av grundträning! Det är positivt, annars så hade grunden för nästa år påbörjats i halva december. Nu har jag extra tid på mig att återigen få igång kroppen innan den riktigt tunga träningen påbörjas i januari.
25 km
denna vecka! Dock utan några riktiga kvalitetspass insprängda, de får nog vänta ett par veckor till. Idag blev det ett varv på milslingan i sandskogen. De första tre km var det riktigt hyfsat, bpm i förhållande till farten nästan som om jag vore i form! men det roliga varade inte längre än så, sedan ökade bpm igen, tolkar det som att min form inte är precis uthållig för närvarande, men ett litet kvitto var det allt och nästa gång kanske det håller 1-2 km längre!
Lika länge
som det har varit begränsat med träning, lika länge tar det innan man är tillbaka i hyfsad form.
Det borde betyda att i början på december är man i gammalt gott slag igen!
Får väl se höstens lägre frekvens med träning som ett tidigt uppehåll och att jag får desto längre period med grundträning inför nästa säsong.
Visst ja, idag togs ett steg till mot nästa säsong. 5 km distans, ca. 1 minut sämtre/km vid samma bpm som för någon månad sedan. Nu kan det bara bli bättre :-)
Så dålig
form som jag har nu, är det riktigt många år sedan som jag var i, tyvärr. Den där efterhängsna förkylningen från början på september har bråkat konstant, idag gick jag och tog halsprov och snabbsänka, men allt var perfekt, så då är det väl bara o köra på.
Kanske är man något gnällig?
Helt inaktiv har jag inte varit även om det varit grymt sparsamt, förra veckan var det ju tjänsteresa för hela slanten, med tidig morgon och sen kväll, vilket gjorde att det endast blev tid över till ett pass och då 5 km på 400 meters varvbana.
Så nu försöker jag komma igång, igår blev de 20 minuter på cykel, och idag 5 km löpning, inga mängder, men det lilla är början på nästa.
I morgon är det intervaller och då.....
Morgonrundan
går allt lättare. Idag kunde jag stundtals till och med njuta av löpningen! Är några veckor sedan sist. Jämfört med helgens pass så var det nog ett litet steg bakåt, men jämfört med förra veckans morgonpass så ett par kliv i korrekt rikting.
Som vanligt blev det 10 km, snittfarten dock inget att skryta med, lufsade runt på makliga 55 minuter.
Rullisarna
hade premiär. Helt underbart med ett pass på rullskidorna, solig höstadag med torra fina cykelstigar. Började försiktigt med 10 km idag.
För att få ut något mera av ett rullskidspass behövs nog närmare 90 minuter, men då det är riktigt länge sedan sist så fick det bli så här idag för att inte riskera allt för mycket tränignsvärk i morgon.
Jojo vecka
upp o ner har det varit denna vecka. Gick något bättre i tisdags för att var botten igen på onsdagen. Idag lördag var på rätt håll igen, tror nog det var det positivaste passet den sista månaden.
Noterade att jag fortfarande har otroligt lätt för att gå upp i pulsnivå, men troligen är det att jag inte hämtat mig fullt från blodgivningen ännu.
Hoppas innerligt att den sega förkylningen från stora delar av september nu äntligen har gjort sitt. Om så är fallet är jag tbx igen om en vecka, då borde jag hämtat mig från blodgivningen.
Idag blev det ett varv i Sandskogen på milslingan, samma pulsnivå som förra lördagen, dock en förbättring om 40s/km.
Godkänt!
Om jag forsätter så någon vecka till, så lär många rekord vara i fara ;-)
Sakta, sakta
löper jag fram om morgonen.
Men springer det gör jag.
Vet någon var min form är?
Fantastiskt tungt
hur dålig form kan man vara i?
Ja de e frågan för närvarande, morgonens milrunda var allt annat än trevlig, kunde inte njuta det minsta idag. Tungt både fysiskt och mentalt, det är iof inte så konstigt att det blir tråkigt att ta sig runt då det går är fysiskt jobbigt.
Men milrundan avverkades utan att jag stannade.
För närvarande är det de små sakerna som måste lyftas fram. Ja jag vet att många funderar inte ens tanken på att kuta en mil, men för min del är det inte mer än typ 5 veckor sedan som jag tog mig 25 km utan några problem.
Men en lättare förkylning, mycket arbete och dåligt med sömn samt en samhällsinsats med att lämna blod drygt har gjort att allt som kunde betecknas som form numera är typ borta.
Nya tag, nya möjligheter.
Framtiden erbjuder bara nya möjligheter.
Hade det inte varit för motgångarna hade man inte njutit av framgångarna :-)