Lika dålig
på att blogga som att träna är jag för närvarande. Ja ja kanske naturligt då bloggen huvudsakligen handlar om träning men den skulle ju lika gärna kunna handla om utebliven träning.
Nåja nu är jag på väg tillbaka, förhoppningsvis både i som löpare och bloggare.
I söndags fick jag oerhört välbehövlig hjälp av Daniel att komma iväg på ett pass, hade ingen tanke på att ge mig ut men när vi träffades tidigare på dagen kom vi överens om ett gemensamt pass och det var vad som krävdes.
Drygt 12 km i ett helt underbart soldränkt Ystad, löpning längs kusten, vackert värre.
Tisdag morgon var det så tid för ett litet avgörande, 10*200 meter backintervaller, skulle knäet göra sig påmint igen? Passet flöt på bra, ingen smärta även om det långt långt inne under knäskålen var något som kändes så kan det nog betecknas som försumbart.
Blev 10 st intervaller @44s i snitt, en ok fart, dock krävdes ganska lång vila efter varje för att komma ner i normal pulsnivå.
Men summa summarom så är jag igång igen.
Jag lever inte för att springa - jag springer för att leva!
Kommentarer
Trackback