Mental istid

var väl en låt av Ebba Grön om jag inte minns helt fel. I morse var det en mental kamp om jag hade någon orsak att inte ge mig ut på dagens långpass, efter diverse dividerande med mig själv kom jag ut och det till det smått isiga underlaget.
Efter gårdagens vämrebölja (+1) hade snön bitvis blivit isig, men överlag hade kommunen gjort ett bra arbete och saltet hade gjort vad det kunde.
På cykelstigen mot Hedeskoga var det snövallar som fick mig att tänka på vintern 78-79, nu var de inte riktigt lika höga som den gången men häftigt är det med snövallar som är dubbelt upp mot en själv.
Blåsten när jag sprang österut längs vattnet var riktigt bitande och ansiktet frös rejält under ett par tre km, innan jag åter vände mot stan och hemmåt.
Det blev de planerade 20 km som tillryggalades, i ett lustempo, men skall väl egentligen inte klaga, det finns ju ganska bra anledning till det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback