Berlin Marathon

Fredag 22 september kl. 05.20 var det till att infinna sig på gamla busstorget i Ystad för att starta resan till årets huvudmål.
Det var inte svårt att lista ut att övriga personer som också var där skulle på samma tripp. Busso-resor dök upp i god tid för utsatt klockslag och vi steg ombord.
Vidare till Tomelilla och mer folk däribland mina föräldrar samt Reine som jag brukar träna med och även skulle dela rum med på resan.
Sedan åkte vi vidare till Lund och Malmö för att fylla bussen. Halvvägs ner i Danmark var det tid för kaffe paus och även första tillfället att växla ord med övriga kända och tidigare okända med resenärer. Dagen forsatte och strax för kl. 17 var vi framme i Berlin och sportmässan där vi skulle hämta nummerlapparna.
På kvällen var vi några som gick till "närmsta" restaurang för intag av pasta - och jag lyckades beställa in något av det starkaste jag käkat i hela mitt liv!!! Inte en tugga utan att det brände i hela munnen. Efter detta åkte vi i upp i TV tornet, ca. 200 meter upp och utsikt över hela Berlin enormt vackert. Sedan bar det av till hotellet och i säng vid 22 snåret, inga problem att somna.
Lördag morgon och uppstigning 06.30 för att efter frukosten springa frukostjoggen som är ett stort jippo där drygt 5 km avverkas i något mellan gång och väldigt långsam jogg.
Här deltar väldigt många utsmyckade i respektive lands flaggor och kläder, Danskarna var nog absolut flest och märkte även ut sig, med enorma flaggor, kepsar gjorda av gamla ölburkar, och någon sprang även med en kärra innehållandes mängder av öl. Ett stort jippo således, målgång är inne på Olympia stadion och det är väldigt mäktigt att springa in här!!
Själv genomförde jag denna frukostjogg i förd Hockeytröja på mig, fotbolls landslagets tröja vågade jag inte efter genomklappningen som de hade mot Tyskland i VM.
Resten av dagen ägnades åt någon affär samt mycket intag av dryck för att bygga upp inför söndagens lopp, som skulle det visa sig skulle genomföras i högsommar värme.

Söndag och revelj 05.20, frukost strax därefter och stämningen i matsalen är minst sagt lågmäld, förmodligen av både den tidiga timmen samt av stundens allvar.
Ganska tidigt stod det klart att även denna dag skulle bli mycket varm, både fredagen och lördagen hade varit mycket varm i Berlin med temperaturer runt 25 grader.

Framkomna till start området var det till att försöka lämna in väskan med tillhörigheter och sedan förpassa sig till starten, detta tog sin lilla tid och jag hoppade nog in i min start grupp drygt 10 minuter för start.

När startskottet gått tog det ca. 3 minuter innan jag passerade startlinjen, sedan började det flyta på i ett lagom tempo, jag försöker på mina maror ha tidskoll var 5:e km, och hade planer på att ligga på 23 minuer och 20 sekunder i snitt på varje 5:a.
I början var det ganska mycket tempo skiftande beroende på mycket folk och ojämnt tempo, passerade min första kontroll punkt 30 sekunder efter schemat, en start som var betydligt bättre än jag hoppats. Nästa 5:a flöt på i ungefär samma stil, något ojämnt tempo och lite sicksack löpning för att ta sig fram, 10 km passerades också 30 sekunder efter schema, fortfarande nöjd och löpningen kändes enormt bra.
Efter 10 km var det tid för första "hejaklacken" i form av researrangören Lars-Åke " Busso" Olsson, detta udnerlättar löpningen och man får en liten kick där. Sedan var det inte mycket mer än 1 km till nästa hjälp längs vägen, här stod mamma och viftade med flaggan.
Efter 15 km hade jag funnit ett perfekt tempo och löpningen kändes kanon, efter 17 km började lite negativa tankar typ, usch det är ju mer än halva kvar, men det var mest mentalt kropp och ben är fortfarnade i mycket gott skick.
Halvmaran passeras på 1.40.07 och det låg väldigt bra enligt mina förhoppningar, andra halvan borde kunna gå lite snabbare eftersom det inte är så trångt längre och under 3 timmar 20 minuter  känns väldigt troligt!
Ungefär samtidigt som jag passerar markering för 22 km känner jag att benen helt plötsligt stumnar och varje steg börjar bli till en pina, börjar även få frossa trots att jag försökt att dricka väldigt mycket hittils under loppet.
När jag passerar 25 km har jag 24.40, helt plötsligt 1 minut och 20 sekunder sämre än tänkt...... Jag fortsätter att dricka mycket både från mitt vätskebälte och på vätske depåerna när jag passerar dem, och har nog fortfarande en förhoppning om att kroppen skall börja fungera normalt igen.
30 km passeras och nu har tempot sänkts rejält, 26 minuter har de senaste 5 km tagit och nu börjar jag nog inse att det mesta är kört för denna dag, men jag ger det ändå fram till passageen för 35 km innan jag definitivt ger upp löpningen och det bara handlar om att ta sig fram.
När jag väl bestämt mig för att släppa alla tankar på mina målsättningar och nytt pers, så känns det mentalt lättare men benen är fortfarnde enormt tunga och i princip varje steg medför enorm smärta.

Med 1 km kvar finns återigen "hejaklacken" Mamma och denna gång stannade jag till för att lämna mitt tomma vätskebälte innan jag fortsatte min smärtsamma färd mot mål

När jag närmar mig mål och det enormt många människor som står längs vägen får jag väldigt många glada tillrop från svenskar längs banan, jag har sprungit i en replika på friidrottslandslagets tröja så det är många svenskar som hjälper till.
Detta var en sak som var väldigt positiv med årets lopp var valet av tröja, inget av de andra åren som jag sprunget i Berlin (då i mer neutrala kläder) har jag fått så mycket heja rop längs vägen, något som alltid muntrar upp när man är sliten! 
Ja just det sluttiden blev 3.30.54,  efter en enorm spurt de sista 200 meterna för att undvika sämsta resultatet i Berlin, detta klarades med 2 sekunder tillgodo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback