Österlenloppet

Då var det tid för säsongspremiär. Har som de flesta andra denna vinter haft svårt att få till bra träningspass under flera månader, p ga. snö och is. Det är ju först den sista månaden som jag börjat köra kvalitets pass, låt vara att den månaden varit rejält hård.
Idag var det terräng DM i Helsingborg, som jag tyvärr inte kunde deltaga på, då jag inte fick ihop det tidsmässigt i planeringen hemmavid.
Istället fick det bli ett lokalt lopp i Tomelilla (premiär för detta lopp), drygt 70 startande, varv en hel del valde att gå den kortare rundan.
Fick start nummer 1, och det förpliktar ju.....
Var tidigt ute och då jag sprungit ett varv på banan var det drygt en halv timme till start så det blev att ge sig ut på en kortare sväng till. Under uppvärmningen kändes det ganska stelt och tungt, likaså på de avslutande stegringsloppen.
När startskottet gick så kom jag till ganska stor förvåning iväg först, hade någon strax bakom mig de första 200 meterna på sin höjd, sedan märkte jag att avståndet ökade succesivt, stegen bakom hördes allt längre bort.
Öppnade jag för fort?
Tyckte själv att det var ett kontrollerat tempo, men naturligtvis blev jag något orolig, inte speciellt van vid att ligga i täten utan att ha någon omkring mig.
Ville inte heller vända mig om för att kolla då de bakomvarande då kunde misstänka att jag var orolig för tempot. Efter ca. 600 meter kom chansen att kolla efter då det var en 45graders sväng som gjorde att jag fick chans att se övriga och jag hade redan då fått en väsentlig lucka.
Jag fortsatte att trycka på och vartefter jag passerade funktionärer så blev jag klok på att avståndet ökade, då det inte hördes några "heja" rop på nästa löpare.
Passerade varvningen på 11.30 shit detta var ju ca. 30 sekunder snabbare än planerat men det kändes fortfarande ok även om benen var tunga, misstänker att det är intervallerna i torsdags som fortfarande sitter kvar.
Andra varvet började varvningar av löpare och gångare, bitvis var det trångt på gångstigarna i skogen och jag fick ropa rejält för att få uppmärksamhet så de som skulle passeras flyttade på sig.
Släppte något lite på tempot andra varvet då jag förstod att avståndet till närmaste person var långt, sprang ensam i mål på 23.18 och då jag passerade mållinjen så såg jag killen som skulle bli två komma springandes med ca. 400 meter kvar.
Avståndet ner till honom blev ca. 95 sekunder. Slakt?
Tror faktiskt det var min första seger någonsin, kul, även om motståndet var ganska svagt. Men som i alla andra motionstävlingar är det viktigaste ju att ställa upp, vilket många gjorde på denna premiär tävling.
Sedan är det ju faktiskt ganska kul att ha skrivit in sig i historieböckerna som den första segraren av Österlenloppet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback