Skridsko

hade nog varit lämpligare än löparskor på morgonens milrunda. Efter helgens blidväder hade temperaturen sjunkit mot -10, och som inte det var nog hade det bestämt sig för att blåsa också. Men skam den som ger sig, försökte ta det så försiktigt som det bara gick, svart is, synlig is och snö som pånytt hade frusit. Med andra ord hyfsat dåligt underlag. Trots försiktigheten så lyckades jag med bedriften att gå omkull en gång.
Börjar misstänka att största risken o dratta omkull är då man skiftar löpriktning eller mellan olika vägar/stigar, det är där underlaget är absolut sämst.
Fallet var "kontrollerat" eller kanske det var ren tur men hur som helst så  blev det inga blessyrer.
Runt tog jag mig men satte någon form av rekord i långsamlöpning. Knappt 61 minuter på milen. Hyfsat svårt och förstå hur det för drygt 3 månader sedan gick 30% snabbare. Hur som helst så när så om 3 månader till bör formen vara på väg. Eller?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback