Patriks löparblogg!

Så när jag började värma upp idag var det med målsättningen att genomföra loppet på ett bra sätt med en godkänd sluttid. Hade förra året 22.28, vilket också är mitt pers. 

När startskottet hade gått koncentrerade jag mig på att finna ett tempo att kunna hålla hela loppet, annars brukar starten på Wallander vara välidgt snabb och man får nästan rusa för att inte trängas för mycket i första kurvan. Kände direkt att jag fått till en bra känsla och farten var hög men inte för hög, detta skulle nog kunna bli en bra dag, första km passerades på ca. 3.45, sedan börjar ju stigningen upp mot gamla vattentornet, när loppet när Kristianstadsvägen så är känslan att nu var backen slut, men icke, efter vänster kurvan kommer en kort stigning innan högsta punkten vid vattentornet nås, efter det börjar en utförslöpa genom parken, sedan närmar loppet sig centrum där det brukar vara mycket folk och glada tillrop, denna vackra kväll var inget undantag, tyvärr så är det svårt att urskilja alla kända och okända personer längs spåret, men det är väldigt sporrande iaf. Efter knappt 3 km så var det kända heja rop i form av familjen och svärföräldrar som fanns på plats, de kände jag igen!

Vid bäckahästen fanns det ännu fler tillrop och nu närmade sig stortorget och flerdubbla åskådar led, här skreks det från alla håll och kanter.

Det var första året som jag sprang i YIF tävlings dräkt och det var minsann till stor hjälp så här på hemma plan. Efter stortorget är det återigen en tråkigare del av banan, en hel del knixigheter, men smala gator och tvära svängar, samt även en runda genom norra promenaden, här bjuds det dricka och jag högg en mugg med vatten, mest för att skölja munnen.

Hade i "norran" en del plats byte med en kille från Heleneholm, men när vi sprang utan därifrån så försvann han bakom mig. Ner genom lite gränder och vid bollhusparken kom jag ikapp två killar som varit typ 50 meter före mig hela loppet, 

med ca. 500 meter kvar kom killen från Heleneholm på nytt förbi mig, men skam den som ger sig och jag hängde på honom, in i sista kurvan för att bara ha upploppet på Östergatan mot Stortorget kvar, i denna kurva passar jag på att gå om igen, och detta uppskattades av publiken som förmodligen såg mitt vita linne och insåg att det var en spurtduell på gång som denna gång gick i hemma klubbens tecken. Det lyckades blanda sig in även en tredje kille som kom som en raket med typ 50 meter kvar och åt honom fanns det inget att göra.